Gefyr + Amulett = sant

Jätte roligt att läsa alla gammla annonser. Hittade som jag berättat en hel hög med tidningar från 50-talet i sommras och dessa är fulla av roliga annonser.

Denna visar Gefyr av Stig Lindberg tillsammans med Amulett av Kåge. Gustavsberg skriver:

Kombinationsservis - en stor nyhet

Ni lagar och serverar maten i klarblå Gefyr och äter på elegant Amulett.
Gefyr är Gustavsbergs nya tättsintrade, glasyrspricksäkra och lättdiskade ugnsporslin.
Amulett är de "mjuka formernas" berömda servis med ny underglasyrdekor. Amulett och Gefyr gör sig mycket bra tillsammans på matbordet - både till vardags och fest.

Jag har en hel hög med delar ur serien Gefyr fast jag idag inte köper en endaste. Tycker de har blivit på tock för dyra och jag är faktiskt lite less på dem.
Anledningen till att jag har så många skyller jag mr. Lindberg för.
När jag började intressera mig för 50-tal och då främst keramiken var det Stickan som var min stora idol. Detta var under 90-talet och jag gick på gymnasiet.
Den stora drömmen av att hitta en riktigt fin pjäs av Stig L, så när min vän fann en stor Pungovas för 50kr på loppis var jag grön av avund. Annars fick vi normalt nöja oss med hans massproducerade serier.
Det absolut lättaste att hitta på loppisar av Stickan var Gefyr. Det fanns i mängder och kostade då 10kr/st. Det var på den "gammla goda tiden" då en loppisägare inte hade koll på ord så som Gustavsberg. Rörstrand, Ekeby etc.
På ett par år fick jag nog ihop ett tretiotal delar Gefyr, alla nerpackade i någon kartong idag.

I början av 2000-talet började priserna på Geyr att stiga och fler och fler säljare fick upp ögonen för att det av Stig Lindberg som var mannen bakom. Stickan var tokpoppis och allt han låg bakom blev tokdyrt. Det var även under denna tid som priset på sparbössorna från Handelsbanken sköt i höjden och loppisägarna och besökarna började vända på varenda pryl som fanns för att läsa vad det stod stämplat i botten.

I Sundsvall kunde en Gefyrdel i dåligt skick kosta 100kr och en fin 300kr!
När jag tänker tillbaka kan jag tydligt märka att en förändring skedda på loppisarna runt denna tid. Det blev på något sätt en brytpunkt. Måste ha varit här som det blev populärt och "inne" att gå på loppis.

Idag har de flesta "Svenssons" lite koll och de vanligast och mest kända föremålen är numera svåra att fynda. Vi samlare har blivit tvungna att bli experter, vara listiga och besitta än mer kunskap för att kunna göra fynd.

Sitter här nu och tänker tillbaka, tänk om jag för 15år sedan haft den kunskap jag har idag...
Undra hur många fynd jag gått förbi utan att veta. Visst kan man inte tänka så men kan inte heller låta bli. Men vetskapen om att det finns fler fynd kvar där ute driver mig vidare i jakten, jakten på något jag vet inte vad och antagligen kommer jag aldrig det veta heller. Det är nog lite av grejen med att vara en "loppisjägare" ;-)