torsdag 20 augusti 2009

Hemmablind...

Grattis Pernilla som gissade rätt!
Det var en stol, närmre bestämt Ilmari Tapiovaaras Fanett från 1960!
Kan ni fatta att jag missat denna, i 11år! *gahhhhhhh* Älskar ju dessa stolar!
Den står i stallgången och används varje dag till att lägga borstar, ridhjälm och jacka på. Den används för att stå på när man ska upp på hästen, att stå på när man ska plocka ner saker som ligger högt upp och senast blev den nerställd i 40cm lera när grinden till hagen skulle svettsas.

Den kastas hit och dit, är på hösten/våren alltid full i lera, på vintrarna full i snö men ofta även ganska blöt. Kan inte fatta att den hållit så pass bra, vilken kvallité!
Trots att den står på ett ojämnt betonggolv (när den inte används ute) är den helt jämn fortfarande. Inte glapp eller sned någonstans, kan inte fatta det.
Dock är den fina björklystern borta och det är svårt att se att den faktiskt har en sits i teak.

Vilken underbar formgiving, vilken otrolig kvallité och detta har helt gått till spillo! Så nu är frågan låta den fortsätta vara "stolen i stallet" eller försöka renovera den? Vet inte riktigt...



Ilmari Tapiovaara utexaminerades 1937 som inredningsarkitekt. 1938 anlitades Tapiovaara av Asko, Finland största möblefabrik, som formgivare och konstnärlig ledare.
Under 1941 blev Tapiovaara konstnärliga och kommersiella direktör för Keravan Puuteollisuus furniture company. Under 1946-47 utformade han och hans hustru Annikki Tapiovaara möbler till Domus Academicas studentbostäder i Helsingfors. En av de mest kända bland dessa möbler är stolen Domus, som sedan började serietillverkas.

Under 1951 etablerade Tapiovaara och hans hustru ett eget kontor och paret började designa möbler för flera företag. Tapiovaara beundrade Alvar Aaltos verk och ville föra in Aaltos idéer i sitt eget designarbete. Detta visades tydligt vid tillämpningen av trä och i funktionalismens formspråk.

I sin formgivning har Tapiovaara alltid strävat efter att skapa en human, väl upplyst och varm bostadsmiljö. Möbler designade av honom har alltid varit del av en helhet, med dess arkitektur som utgångspunkt. Förutom ett tiotal stolar och andra möbler, främst för offentliga lokaler, har Tapiovaara också utformat inredningen för ett flertal banker, kontor, hotell och affärer sedan 1940-talet.

4 kommentarer:

Pernilla sa...

Weeii jag hade rätt! Hi hi kul att man kan bli så hemmablind. Jag undrar om inte mina föräldrar har sånna stolar hemma. Måste nog tjuvkika.

Libby sa...

Jag har ett par med samma stämpel, fast 1961. De står i köket i lyan nu, efter 20 år i ett om vintern fuktigt lusthus. Kvalitet! Min far sandpapprade och lackade om dem åt mig, nu är de hur fina som helst.

Helena sa...

Du har ju verkligen haft nytta av din stol. Den lär hålla där ute i stallet i många år till.... Men frågan är om du klarar av att ha den där.... Utan att fundera över vad du KAN göra av den..... Hihi....

Sara sa...

Ja, det är lustigt vad man kan vara hemmablind ibland. När jag är hemma hos mina föräldrar hittar jag nästan alltid något "nytt" fint som jag inte tänkt på tidigare, trots att jag har bott där i ca 20 år...

Fanettstolarna är för övrigt jättefina. Jag drömmer om att möblera mitt kök med Fanett.